
”Glimfor bedriver publicistisk verksamhet samt utbildning
och rådgivning inom organisation och ledarskap.”
Under hösten gick den brittiske dramatikern Tom Stoppard bort. Mest känd för pjäsen ”Rosencrantz and Guildenstern aredead”, som också filmatiserades (”Vilket är syftet med filmen?”, frågade man. ”To make money”, lär Stoppard ha svarat, med klassiskt brittisk ”wit”).
Tom Stoppard skrev dock mer än så och 1984 sände Radioteatern hans pjäs ”Det var ju hunden som dog”, i regi av Jörgen Cederberg.
I oroliga tider riktar verksamheter blicken inåt, mot de saker man själv kan kontrollera. Det kan innebära ett ytterligare fokus på produktivitet, kortare ledtider, avveckling av outnyttjade tillgångar osv. Med andra ord olika former av effektivisering.
Där svenskan endast har ett begrepp – ”effektivitet” – har engelskan flera, som täcker in olika aspekter. Man talar om ”efficiency” och ”effectiveness”, som skiljer på att göra saker rätt och att göra rätt saker.
Men på svenska talar man ibland om inre och yttre effektivitet. Jag gillar de begreppen; tillägget ”inre och yttre” förklarar tydligt vad det handlar om. Den inre effektiveten är just det som beskrivs med de olika orden ovan: produktivitet, resurssnålhet osv. Den yttre effektiviteten handlar däremot om att ha ett effektivt utbyte med omvärlden, vilket i de allra flesta fall består av någon slags kund. Att ha hög yttre effektivitet innebär att man möter kundens behov, såväl funktionellt som när det gäller pris, leveranstider – och inte minst ”narrativet” bakom den vara eller tjänst man säljer.
Inre effektivitet kan ibland krocka med yttre effektivitet. Det är en risk som fordrar prioritering. Men en ännu större risk är att företag, när de möter nya förutsättningar inom politik, geopolitik, regler med mera fokuserar på inre effektivitet och glömmer att fundera över den yttre. Man tar tag i det man kan styra själv (med en annan liknelse, restaurangens kök), men glömmer/har inte tid/tar för givet/ att man vet vad som ska stå på menyn.
Vi verkar nu ganska snabbt ta omtag kring saker som globalisering, DEI (Diversity, Equity, Inclusion), miljö och klimat och politiska agendor, saker som för kort tid sedan upplevdes som viktiga och entydiga. Men frågan man också behöver ställa, mitt i den interna omstuvningen utifrån de nya förutsättningarna, är: ”hur kommer våra kunders långsiktiga behov, önskemål, prioriteringar att förändras. Hur påverkas deras konsumtion av dessa händelser, omprioriteringar och uppgörelse med tidigare uppfattningar. Kommer de att vilja ha andra saker, på annat sätt, med andra berättelser bakom?”
Ytterst handlar det om att förstå värderingar i ett samhälle, bland kunder och andra intressenter, och om (och i vilken riktning) de förändras. Den insikten kan strö lite socker över en annars rätt salt anrättning.
En gång i tiden var hyckleri, att säga ett och göra annat, något man tog avstånd från. Varför är det inte längre så?
Kanske därför att vi inte längre orkar komma ihåg vad som en gång sades, påstods, lovades eller bedyrades. Eller så tror vi, i ett allt mer sekulärt samhälle, kanske inte längre på att ”handling idag ska få konsekvenser imorgon”.
Att inte ta hänsyn till konsekvenser, att vara ”konsekvensneutral”, har länge varit ett adelsmärke för svensk journalistik. Om det man skriver är sant och relevant, får konsekvenserna av publiceringen hanteras av andra.
Men om ansvaret för konsekvenserna av det man gör eller säger aldrig utkrävs, så öppnar det helt nya sätt att bygga politiska karriärer på.
Tidigare byggdes karriären på ett passionerat intresse för en sakfråga (till exempel miljö, bensinpriser, renbete eller strandskydd), runt vilken man kunde skapa opinion och med den i ryggen få inflytande i också andra politiska frågor.
Idag, säger en del, börjar man istället med att i sociala media uttrycka en MYCKET EXTREM ÅSIKT, ju mer extrem desto bättre (vi är långt, långt utanför höger-vänster-skalorna här, ofta också långt bortom så kallad folklig ”populism”). Det extrema drar till sig följare, man får klick, inlägg delas och man bygger en plattform runt sin sociala profil. När den blivit tillräckligt stor innebär nästa steg i strategin att man börjar förflytta sig in mot de etablerade politiska plattformarna. Eftersom man ju kommer med miljoner följare kan de inte stänga dig ute helt, trots att åsikterna skaver. Nu – säger teorin – kan man gradvis lämna de mest extrema åsikterna. Ingen kommer ju ihåg att man haft dem, eller kommer att utkräva ansvar för dem. Man kan ta över det politiska etablissemanget och börja gå i mer etablerade åsiktskorridorer. Kan det gå för snabbt? Det pågående exemplet USA kommer kanske att ge vägledning.
Det är lite som att börja som mobbare och sedan bli elevrådsordförande. Hyckleri som strategi mot politisk makt. (Se för övrigt också min essä ”Det politiskt inkorrekta” från november 2025). För mycket salt i soppan, tycker jag.
Förresten, ”konsekvensneutraliten” inom svensk journalistik är egentligen också det hyckleri. Det finaste pris som en journalist kan få i Sverige har ju tvärtom ibland utdelats just på grund av de konsekvenser som journalistiken fått. När Sverker Martin-Löf 2015 lämnade SCA efter en rad artiklar löd motiveringen till priset att journalisterna ”i en massiv storviltsjakt fällt de tyngsta högdjuren och därmed möblerat om i det svenska näringslivets salonger”. Låter det inte som om det inte är journalistiken (det juryn här liknar vid jakt; vi kan också säga drev) utan dess konsekvens som belönas? Eller?
Om några dagar tar László Krasznahorkai emot sitt Nobelpris i litteratur. I sin debutbok "Satantango" beskriver han på ett ställe ett byråkratiskt maskineri, med uppdrag att producera … ja, vad?
”Luften står stilla i rummet. I taket hänger tre lysrör, ljuset är bländande och här är persiennerna nedvinklade. Kontoristerna rusar nervöst omkring mellan en massa skrivbord, och om de någon gång hamnar mitt emot varandra i de trånga gångarna knuffar de otåligt varandra åt sidan med ursäktande leenden, vilket gör att skrivborden får sig sina törnar, varför golvet skrapas upp med vassa spår. Men det finns också de som inte rör sig från sina platser alls, framför vilka arbetet tornar upp sig skoningslöst, men ändå verkar de ägna mest tid åt att gräla med sina kollegor för att de hela tiden knuffar till dem bakifrån eller törnar emot deras bord. Några har vänt på de röda fuskskinnstolarna och hänger över ryggen på dem med telefonluren i ena handen och en kopp kaffe i den andra. Baktill, längs med ena väggen, sitter en lång, spikrak rad av åldrande maskinskriverskor och slår på tangenterna med oemotståndlig grace.”
När man föreställer sig den här scenen, dyker osökt Charlie Chaplins beskrivning av det löpande bandet i ”Moderna Tider” upp. Samma febrila aktivitet. Samma meningslösa upprepning av oviktiga saker. Så här hade det sett ut om Chaplin i filmen jobbat på kontor, och inte i fabrik.
Håll med om att när konstnärer beskriver vår vardag – på kontoret eller fabriken – så tillsätter de en nypa salt till potatisvattnet!
(László Krasznahorkai/Satantango, Norstedts 2025. Översättning: Daniel Gustafsson)
Den amerikanske stormästaren i schack Daniel Naroditsky, som nyligen gick bort, lär ha älskat det här citatet: ”När spelet är slut hamnar kungen och bonden i samma ask!”
Se där! Ännu en symbolisk sockerbit i det symboliska kaffet.
Jag läser i ett engelskt magasin ett upprop för att ”Make Church of England Great Again” och slås av hur ofta man ser den där frasen ”Great Again” dyka upp i slogans och på plakat, T-
shirts och kepsar; och då inte bara ”Make America Greate Again”.
Men vad betyder det egentligen?
Stort – på vilket sätt?
I en bok om amerikanska gitarrer på 1950- och 60-talet (Bacon (ed.) / The Classic Guitars of the 50s & 60s, Merchant Books, England, 2004) hittar jag följande fakta:
År 1954 hade USA
Hörspelet är en form av radioteater som inte är så vanligt. Oftast sätter man i etern upp pjäser som skrivits för ett sceniskt framträdande och som i regel fått endast en mindre anpassning till ett medium där publiken inte har tillgång till skådespelarnas
mimik, gester eller någon scenografi.
r och inför de människor vi besöker. Kapten Tom Katt, Dan Bröd, fiskare, bodbetjänter, tysta gator …

Upptäck en gripande berättelse om röster, ansvar och att bygga gitarrer i en orolig värld. En resa mot att höras igen. [---] I Röster från obestämda platser utforskar du livets tystnader och röster i en osäker värld. Berättelsen väcker frågor om ansvar och integritet, och ger en unik inblick i skapandet av musik och mening. Om du söker efter en djup och tankeväckande läsning, är denna bok för dig.
(Omdöme från H:ström Antikvariat & Bokhandel, www.bok.hstrom.se)
En man och en kvinna har båda av olika omständigheter förlorat möjligheten att göra sina erfarenheter hörda. Deras röster har båda försvagats, men deras liv ser helt olika ut. Nu ber mannen att kvinnan ska bygga honom ett instrument, en ny röst.
Berättelsen utspelar sig vid millennieskiftet 2000 och handlar om vårt sätt att förhålla oss till väntade katastrofer och vårt personliga ansvar. Den ställer också i skönlitterär form, frågor kring världen idag, om behovet av många röster och om den personliga integriteten i tider av
oro.
Och så handlar den om att bygga gitarrer.
Förlag: Bokförlaget Mormor, www.bokforlagetmormor.se

Matrismanifestet är den första boken på länge som lyfter fram matrisorganisationen och
jämför med hur vi idag arbetar i mångdimensionella sammanhang: i projekt, processer eller tvärfunktionella team.
Det industriella ledarskapet har blivit en förebild, också i offentlig och ideell sektor. Det
bygger på ledningssystem baserade på tankar om mätbarhet, tydlighet och kontroll i
endimensionella organisationer. Men det räcker inte när man ställs inför problem som
kräver nytänkande och kreativitet. Här krävs en problemlösning och ett ledarskap som utgår från ett mångdimensionellt förhållningssätt. Den här boken handlar om hur det kan gå till.
Här finns både praktiska exempel och mer resonerande, teoretiska perspektiv.
Boken vänder sig till chefer och ledare och kan även användas i högskoleutbildningar inom organisation och ledning.
Förlag. Liber (SLUTSÅLD PÅ FÖRLAGET)

From time to time all organizations face problems where several dimensions, priorities, and concerns meet and may even be in conflict. As a response, new and additional structures to facilitate solving these problems are often introduced. Examples are project structures, coordinating roles, or task forces. Another, more permanent, solution is the matrix organization, very popular in the 1980s.
This book claims that multidimensional problems can be addressed on a regular basis without changing the structure. It points to the managerial mindset as the crucial
component and suggests that such a mindset can be found in many successful organizations, regardless of their design. It is an important complement to project structures, task forces, and even matrix organizations.
Based in a number of actual cases of multidimensional problem solving, the study
investigates the meaning of reframing, the role of capabilities, and different forms of
managerial interventions in successfully addressing multidimensional issues.
It provides a contribution to the academic fields of organization learning and organization design, and to practitioners of management development, change management and
strategy implementation.
Förlag: Glimfor, Lidingö

”Som läsare av den här boken föreställer jag mig chefer och medarbetare i verksamheter
som kallats ´den gamla´ ekonomin, ett uttryck som sammanfattade en syn på dessa
verksamheter som på utdöende, definitivt ointressanta för investerare eller unga i karriären.
Nu talar man i media om att också den ´nya ekonomins´ företag hotas av utrotning,
samtidigt som en ny generation ledare, ofta hämtade från den ´gamla ekonomins´ företag
brottas med att förändra dessa unga organisationer.
Jag har skrivit den här boken för dem som upplever det som förbryllande att mitt i
karriären ena stunden vara ´bromsklossar´ och i nästa ´förändringsagenter´. Och för dem
som med ´den nya ekonomin´ som kanske enda referensram ska finna sig tillrätta i ´den
gamla´ ekonomin.
Jag vill peka på vad som faktiskt har hänt och hur det påverkar ledarskapet. Jag vill
förmedla bilden av att mycket av det som idag beskrivs som revolutionerande och nytt
faktiskt bygger på kunskaper och erfarenheter från tiden före internet och www.
Jag vill uppmuntra till reflektion och insikt om de erfarenheterna finns lagrade i
organisationerna och det befintliga ledarskapet och att det kan vara dags att plocka fram dem igen, under nya förutsättningar, i ett evolutionärt ledarskap.”
Intervju med författaren på bokens baksida.
Förlag: Liber (SLUTSÅLD PÅ FÖRLAGET)
Den här boken handlar om Reijo, Kalle, Erik och alla andra som då och då är borta från
jobbet.
Den handlar också om deras chefer, om företagen de arbetar i och om hur man tänker och arbetar i dessa företag.
Vi försöker förklara varför de är frånvarande. Vi försöker också förklara varför vissa chefer
inta har några problem med frånvaro, medan andra tyngs ned av problemet, och varför vissa företag av de anställda och omvärlden upplevs som så mycket bättre än andra.
Den här boken är skriven för personer som vill göra något åt frånvaron ute i sina företag.
Då det visar sig att avdelningar, företag och koncerner med låg frånvaro ofta också är bra
från andra synpunkter – effektiva, affärsutvecklande, attraktiva – vänder sig boken även till dem som vill förbättra företaget i dessa avseenden. Syftet är att hjälpa dessa personer såväl med en föreställningsram som med praktisk vägledning. Boken är därför uppbyggd kring
några konkreta beskrivningar av vad vi kan kalla förebilder, och den avslutas med en
uppsättning idéer och metoder för at förbättra företag och därmed komma till rätta med
frånvaroproblemet.
Bokens titel – ”Den bortglömda självklarheten” – syftar på att de metoder vi presenterar är självklara för många men ändå tycks vara svåra att tillämpa i företagen.
Förlag: Management Media
”State, landstingen och kommunerna borde i betydligt större utsträckning köpa tjänster från
konkurrerande privata företag. Det skulle betyda mer effektiv verksamhet till lägre kostnad.”
För den uppfattningen står en lång rad tjänstemän inom den offentliga sektorn som utan politiska låsningar ser möjligheter att förbättra samhällsservicen eller sänka kostnaderna genom att anlita eller samarbeta med enskilda service- och jänsteproducerande företag.
”Kommunen och serviceföretagen” söker med praktiska exempel belysa flera alternativa
framkomstvägar för en bra och kostnadsmässigt acceptabel samhällsservice. Framför allt visar boken på hur enskilda serviceföretag och kommuner kan arbeta tillsammans till gemensam nytta.
Förlag: Management Media

Förr var det vid den här tiden på året vanligt att man bjöd kunder, anställda,
investerare och andra man genom året haft kontakt med på jullunch, ofta i form
av ett klassiskt julbord. Idag har kostnadsbesparingar och effektiviseringar (och,
för att vara ärlig, andra prioriteringar hos folk i näringsliv och förvaltning)
dragit ned på den aktiviteten.
Men för 25 år sedan, vid millennieskiftet, var det fortfarande en självklarhet. I
min bok ”Röster från obestämda platser” skildrar jag hur bokens huvudperson
Martinus får möjlighet att diskutera några av sina karriärsval med en
affärskollega Paul under en jullunch. Det är i slutet av december år 1999 och
platsen är julbordet på Grand Hotel i Stockholm.
Mycket är annorlunda – men det finns också likheter mellan hösten 1999 och hösten 2025.

Många säger att vi idag har en ny världsordning: politiskt, ekonomiskt, socialt. Var står det kapitalistiska systemet i allt detta? Är det överspelat, åsidosatt av politik och egon – eller är det själva drivkraften i förändringen? Och vad händer med ägarrollen? Den här essän skrevs för några år sedan, och har varsamt uppdaterats 2025.
Introduktion: Den här korta essän skrevs för snart tio år sedan. Den har inte
blivit mindre aktuell, tvärtom. I tillägg till begrepp som ”strategiskt
ledarskap”, ”teamorienterat ledarskap” eller ”uppgiftsorienterat ledarskap”
talar man numera också om ”Mad Man Leadership” som ett sätt att nå
resultat och få saker att hända (med exempel från andra sidan Atlanten). Det
politiskt korrekta, som sedan blev ”woke”, är idag ett skällsord. I texten nedan
reflekterar jag över betydelsen av att vara politiskt inkorrekt.

The matrix or multidimensional structure evokes strong feelings and sentiments.
I have even heard CEOs with great emphasis declare: ”I hate matrix
organizations”.


Foto: Jonas Andersson
Glimfor drivs av Mats Agurén. Han har lång erfarenhet av att vara chef och ledare i stora, globala företag, inom ideell sektor och i mindre tjänsteföretag.
2014 disputerade han i ekonomi och har skrivit flera fackböcker om vikten av att låta många olika perspektiv få finnas med i ledarskapet. Genom åren har han också publicerat artiklar, essäer och nu även skönlitteratur, samt arbetat som föreläsare och rådgivare.